Möte med skogsfrun

Skogsfrun är ett naturväsen som tidigare hade sin hemvist i de nordiska skogarna. Bland hennes många namn kan nämnas skogsrå, skogskäring, huldra, rånda och gonna. Framifrån var skogsfrun mycket vacker, men i fråga om baksidan rådde delade meningar. Från Värmland och norrut påstod man med bestämdhet att skogsfrun hade en stor och yvig svans, medan sörlänningarna var lika säkra på att hennes rygg var ihålig som ett degtråg.

Skogsfrun levde ensam och var ganska sällskapssjuk. Hon kom ofta på besök till kolaren som satt och vaktade sin mila. Inte sällan lockade hon med erotiska äventyr, men då gällde det att stå emot, för med henne blev man alldeles urlakad!

När skogsfrun var på gott humör väckte hon kolaren när milan höll på att slå, och hon kunde ge både lycka och framgång. Men när hon var grinig ledde hon oskyldiga vandrare vilse och skrämde dem med sitt hånfulla gapskratt. Då gällde det att snabbt vända rocken eller mössan ut och in så att man bröt förtrollningen och kom rätt igen.

Enligt folktraditionen försvann skogsfrun när kolningen tog slut och skogsbruket mekaniserades. Ingen tycks ha riktigt klart för sig vart hon tog vägen. Bilden utgör i alla fall ett bevis för att man fortfarande kan träffa på henne i skogen, åtminstone i Vändåtbergets naturreservat i Ångermanland.

Källa: Granberg, Gunnar. 1935. Skogsrået i yngre nordisk folktradition.
Några berättelser om skogsfrun (externa länkar):
Kevenhüllers möte med skogsfrun i Gösta Berlings saga (Projekt Runeberg).
Skogsrået och jägaren (länsmuseet Västernorrland).
Prästgårdspigan Sigrid i Själevad (1750) spelade skogsrå för att få den hon ville ha (länsmuseet Västernorrland).

Mer om Vändåtberget:

Länsstyrelsen i Västernorrlands län informerar om Vändåtbergets naturreservat.

Vändåtbergets egen hemsida.

Sidan uppdaterades 2004-08-02