Hem Natur Textjobb Kultur Trycksaker Thalassa Publicerat

Källdokument angående dragningen av landskapsgränsen

mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark

Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Åsele 15 januari 1765

Avskriften har skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de även med standardiserad stavning.

Åter till förteckning över källdokument


År 1765 den 15 Januari närwarande uti Riksens Höglofl:e Ständers LandtRåskillnads Deputation.

Af Högloflige Ridderskapet och Adelen Capitain Wälborne Herr Daniel Lagerbom, vice Häradshöfdingen Wälborne H:r Joh: Theet, Capit: och Professorn Wälborne H:r Jonas MelderCreutz, Lieutenanten Wälborne H:r Carl Gust: Toll.

Af Högwördige Präste Ståndet: Probsten H:r Magister Nils Sund, Kyrkioherden H:r Magister Eric Widgren.

Af Loflige Borgareståndet: Fendricken H:r Lars Löfwenberg och Borgmästaren Nils Kröger.

Af Hederwärda Bonde Ståndet: Nämdemännen Erich Andersson och Anders Olsson Öberg i Kopparnäs.

S:D: Effter Deputationens gårdagen giorde beslut inlemnade nu H:r Fendricken Löfwenberg följande dess betänkande:

Sedan Hans Kongl: Maij:t uppå Riksens Höglofl. Ständers wid sidsta Riksdag giorde underdåniga föreställning om angelägenheten deraf, at de, om LandtRåskillnaderne upkomne långwarige twistigheter emellan Wästerbotten samt angräntsande Wästernorrlands höfdingedämen måtte komma till skyndsamt slut, med mera, til befordran häraf, funnit godt, at sedan Rålinierne blifwit upgångne och affattade, wisse Deputerade af alla Stånden från bägge länen skulle förordnas, at pröfwa och fastställa Gräntse Linierne bägge Länen emellan, och Högbemälte Deputationen, i sådan afsigt, nästförledit år sammanträdt, jemwäl innewarande, thetta them Nådigt anförtrodde giöromål såwida fulfölgt, at nu til omröstning, om thesse LandtRåskillnaders rätta sträckning, skridas kan; Ty är The öfwer mitt wördsammaste betänkande följande: Utaf the af tillförordnade Herrar Landtmätare året 1758 började och the näst påföljande fortsatte twiste? och Praetentions Liniers affattning, så wäl som äldre Chartor, ojäfaktige wittnens idelige intygan, samt actorernes i stöd therutaf hwar emot annan redan giorde påståenden, med tilstyrka theraf bifogade allegater, har jag sökt, at om beskaffenheten therutaf giöra mig underrättad, och befunnit huru som actor å Wästerbottniska sidan krono Befallningzman Wälbetrodde Zacharias Renhorn påstådt, och med flera wittnen styrka sökt, at Läneskillnaden af forn? warit ifrån Snödan upp effter Ängerån till Flaskwiken, sedan till GrafwaBärgen Klock eller Hwitsten, Snickarsten och Krokbiörken samt widare till Ångerbalen, såsom förment änderå så wäl emellan Umeå och Nordmalings Socknar, som Ångermanland, hwilket åter af actor af Wästernorrländska sidan Provincial Fiscalen Wälbetrodde Daniel Haegglund är bestridt, och påstådt, at Läneskillnaden emellan Wästerbotten och Wästernorrland bör börjas wid then så kallade Klock eller Hwitsten neder wid hafwet i Nordmalingz Socken liggande, samt i protocollet under den 20 Junii närmare beskrefwen, och gå therifrån til RappängzrisRå, Rafwelskläpp Rå, Sqwalpsiöhällan, Råbärget, Bjänlandsbäcks Rå och Hwitberget, samt therifrån i rätt sträckning mellan Åsele och Lycksele Lappmarker ända öfwer StöttingzFjället fram till Norska Gräntsen.

Ibland de af actores å ömse sidor upgifne praetentions puncter förekommer således Snödan [Snöan] å ena eller Wästerbottniska sidan och Klock eller Hwitsten å den andra, eller Wästernorrländska sidan.

Åter till sidans början

Och som berörde så kallade Snöda är ett Fiskeskär eller Öh, en mil uti hafwet, Degerskiäret äfwen benämt, som enligit afledne Häradshöfdingen Lars Stridsbergs af den 28 Februarii 1685 å Nordmalingz Härads Ting utgifne Document den tiden redan, lika som nu, blifwit innehafft af Norrby hemmansägare i Nordmalingz Sockn och Ångermanland, och af them therföre årligen ärlägges Siälspecks Taxa till Kronan, af hwilken grund the jemwäl wid thetta skiärs nyttjande, utan intrång af andra blifwit bibehållne, samt af Umeå Stads Fiskerskap, som therstädes idka fiske, njuta Landlega, lika som Kyrkioherden i Nordmaling årligen bekommer Tjonde af then omkring thetta skiär befinteliga Fiskienäring; Hwaremot, gienom wittnen icke kunnat bewisas, at thetta skiär för Lands Rå warit ansedt; Alltså kan jag thet samma, Snödan eller Degerskiäret kallat icke eller therföre antaga, såsom inom Ångermanlands gränts belägit, utan emedan den nämde Klock eller Hwitsten af edelige wittnens utsagor blifwit bestyrkt, såsom LandzRåskillnadsmärke och icke någon annan punct dertil neder wid hafwet, utom Snödan, blifwit å någontera sidan upgifwen, mindre påstådd; Ty pröfwar jag skiäligit, thenne Klock eller Hwitsten på Björnön neder wid hafwet 50 alnar wid pass upp ifrån hafskanten belägen, såsom LandsRå emellan Wästerbottn och Wästernorrland at anse och härmedelst förklara, warande dessutom ganska liten åtskillnad emellan detta märke och Snödan, enär rätt Linea dem emellan drages rätt å hafwet. Härifrån finner jag skiäligit, samt med wittnesmålen och sjelfwa naturliga belägenheten enligit, at LandzRå märket bör gå i en rätt Sträckning till Rappängzris Rå, utan at afseendet på Ängeråbron, eller medeldjupet i samma å, hafwas må, emedan thess antagande endast skulle ordsaka en så orimlig som onödig krökning på Linien, som af Chartan finns ljusl?gen, och ehuruwäl flere wittnen, merendels effter härmelser, berättadt Råskilnaden Umeå och Nordmalingz Socknar emellan hållits före wara i meddjupet af förenämde Ängerå, eller wid then theröfwer Bygde bro, så är dock wid wittnesmålens jämförande och närmare undersökning befunnit, at samma Råmärke, å Wästernorrländska sidan desto mindre blifwit för ostridigt ärkiänt, som thet endast grundar sig på särskilt öfwerenskommelse ofwannämde Umeå och Nordmalingz Socknar emellan, i anseende til deltagande uti Bro och wägabyggnaden, hwarföre thetta märket emot RappängzRisRået, såsom i Linien emot the andra LandzRåmärken å Wästernorrländska sidan sig sträckande, icke kan antagas.

Thenne Linia fullföljes widare upföre til Räfwelkläpprå, hwilket äfwen som thet här näst förutnemde RappängzRisRået är både med stenkummel försedt och bewitnadt, samt widare i samma sträckning til Sqwalpsiöhällan, såsom både å Wästernorrlänska och Wästerbottniska sidan för LandzRåmärke ärkiänt och Bewittnat.

Åter till sidans början

Widare och ifrån nästförutnämde Sqwalpsiöhällan bör LandzRået gå Linia recta fram till Råberget och så twärt öfwer til BjenlandzbäcksRå ther bägge Länens praetentions Linier sammanstöta och hwilka bägge nyssnämde puncter för LandsRåskillnadsmärken å ömse sidor blifwit ärkiände och bewitnade.

Från samma Bjenbäcks Rå stryker Linien Naturligen ända fram till Hwitberget, såsom skillnad mellan Wästernorrland och Wästerbotten af flere wittnen nämt, samt effter Deputatjonens förordnande förleden Sommar af H:r Landtmätaren Walanger upsökt och på LandsRåskillnads Chartan anteknadt blifwit, warande benämde Hwitberg belägit i skillnaden emellan Lycksele och Åsele eller Ångermanlandz och Umeå Lappmarker, och ehuru thenne sträckning till någondel går öfwer Höglands, i sednare åren innom Wästerbottniska, samt Hwitwatnets, innom Wästernorrländska Praetentions Linien, i äldre tider uptagne Nybyggens ägor, af hwilket thet förra ännu är oskattlagt, men thet sednare skattlagt, finner jag likwäl at thenne öfre LandzRåskillnadspunct, för sådan orsak icke bör ändras eller krökas, utan at Höglands Nybygget bör blifwa under Umeå, men icke thesmindre, äfwensom Hwitwattnet, njuta theras förr innehafde och nyttjade områden på ömse sidor, af then å LandzRå Chartan updragne blinda Linien, dock utan rubbning i deras eller andra rättigheter, som hwartera Nybygget tilkomma.

På samma sätt förehåller det sig äfwen med Mullsiö, Hörnsiö och Gräsmyre ägor öfwer hwilka effter en inför Deputationen i nästledne års Junii månad träffade och faststälde förening LandtRåskillnaden äfwen effter Wästernorrländska Praetentionen kommer at framstryka, såwida annorledes, utan saknad i Wästernorrlands Läns här intil gräntsande områden icke skie kan, och äga thetta mitt förgripeliga betänkande för öfrigit grund i Lag 12 Cap. 5 § Jorda Balken, som med lika säkerhet kan säjas om den lilla delen af Lögdträsk eller lilla Brynjelslandet, som effter LandtRåets sträckning upföre åt Hwitbärget kommer innom Wästernorrländska Linien, hälst thetta Lappland therigenom ingenting afgår i thess utrymme och rättighet.

Ifrån förr beskrefne Hwitberg finner jag skiäligit, at Landtråskillnads Linien widare bör sträckas och upqwistas öfwer thet så kallade StöttingzFjället, äfwen i skillnaden emellan Åsele och Lycksele Lappmarker, och så gå therifrån ända fram till Norska Riksgräntsen; Och ehuru Åsele Lappmark, medelst sådan Liniens sträckning kommer innom Wästernorrlands Läns Gräntz, så tiltror jag mig thertil äga goda skiäl, hwilka oagtat the Deputationen till Större delen tilförne uti actoris Fiscalen Haegglund så wäl förleden Sommar, som nu giorde påståenden förelagde blifwit åligger mig icke thesto mindre the hufwudsakeligaste återtaga och här widare uprepa såsom 1:mo är thenne Lappmark, hwilken både i äldre och nyare Bref och Handlingar kallas Ångermanlands Lappmark samt äfwen å 1697 års af tå warande Landtmätare Christ: Stenklyfts öfwer Jämteland författade Charta så nämnes, och utsätter dess läge emellan Jemteland under Norska Gräntsen och Lycksele Lappmark i Wästerbotten, äfwen som ock enl. Commissions Landtmätarens Daniel Laurins året 1758 öfwer belägenheten af samma eller Åsele Lappmark giorde Geometriska affattning, den samma finnes ligga mitt för ock emellan Ångermanland å ena samt Norska gräntsen å then andra sidan och således Naturligare tyckes böra lyda under Wästernorrlänska, än Wästerbottniska Länet, ifrån hwilket, i anseende till angräntsande Umeå eller Lycksele Lappmarker denne Åsele, särdeles å Nordöstra sidan wida skilder är.

Åter till sidans början

2:o Har, så wida witterligit är, och af hwad handlingarne wisa, meranemde Åsele Lappmark ifrån första inrättningen så til Ecclesiastique- som Justitiae wärket, lydt under Ångermanlands Domsago, samt Veno: Consistorium i Hernösand och aldrig widare än, i anseende till allmänna hushållningen eller Oeconomien, under Herr Landshöfdingens i Wästerbottens styrsell hwilken nu mera desto beqwämligare tyckes kunna besörjas af Herr Landshöfdingen i Wästernorrland, som medelst Lähnets delning, Wälbemälte Herr landshöfdinges bepröfwande, nit och omsorg för Lähnets och dess inbyggares tilwäxt och wältrefnad, sig äfwen till denna Lappmark ofelbart sträcka lärer, hwilket förmodeligen å Wästerbottniska sidan desto häldre lärer medgifwas, som H:r Landzhöfdingen i thetta Län thess förutan nog många Lappmarker under dess styrsell och öfwerseende anförtrodde äro.

3:o Finnes äfwen af äldre handlingar och Konunga Bref, at Åsele Lappmark och Socken alt till år 1700 warit anexa under Anundsiö Pastorat i Norra Ångermanland, som thet ock

4:o är ostridigt, at Kyrkioherdarne i Åsele både förr njutit och ännu njuta theras aflöningar så i Spanmål som penningar från Ångermanland äfwen som

5:o at Giästgifweriet i Åsele af Krono Befallningzmannen i Norra Ångermanland underhålles, hwilken ock med större beqwämlighet Kronoupbörden therstädes kan förrätta, än Befallningzman Renhorn som till then ändan både längre och beswärligare wäg färdas måste, med flere i Protocollet och Handlingarne anförde ordsaker och skäl, till Åsele Lappmarks läggande under Wästernorrlands Höfdingedöme; Hwartill, ehuru jag nu styrkt, är dock ingalunda min mening at någon rubbning bör skie i the therunder lydande Lappars och Nybyggares Privilegier, fri och rättigheter, utan at the them oförkränkte måge til godo njuta, så framt icke Riksene Högloflige Ständer för Högrättwist pröfwa skulle, at Nybyggare, effter tillända lupen tilräckelige frihetsår, Jordmånernes godhet och trackternes rymd, samt flere förmåner, med någon högre afgift til Kongl. May:t och Kronan böra ansees, effter then underrättelse som högbemälte Ständer torde täckas infordra öfwer tilståndet och hushållningens särskilte beskaffenhet i thenna Lappmark.

Thet skiälet at alla för tiden i Åsele befintelige Nybyggen äro af Ångermanlands, men icke Umeå eller Wästerbottens inwånare uptagne, och i fult bruk satte, tyckes och förtjena sin anmärkning, såwida naturliga billigheten med Sweriges Lag, samt flere Kongl. Bref och förordningar theruti öfwerens stämma, at hwart och ett land bör få fägna sig åt sina Barns flit, som thet upodlat, hwilket icke kan winnas om theras efterkommande i flere generationer ställas under annan än thens styrsel, hwilken landet, thet the upparbetat, anförtrodt är, som och thet är stridande emot Lag och Kongl. Förordningar om tjenstefolk flyttja från ett till annat Landskap, thet dock blifwer nödwändigt när en mängd ungt Folk drages från Wästernorrland til Wästerbottn, at uti sidstnämde Höfdingedöme incorporeras, warande mig obekant, at sådane utflyttningar nu mera, och sedan Lapmarkerne, med angräntsande land, blifwit populeradt, på annan grund, än then redan anförde, kan wara allmänheten gagnelig; om orklöshet, olust eller förbud hindrat ung folk från Wästerbotten at upodla detta land som hit intil åtminstone, i anseende til hushållningen, warit med theras provincie förenat, wet jag wärkeligen icke, men kan likwäl icke undgå at i ödmiukhet til bepröfwande hemställa om icke en upodlad steril mark bör tilläggas thet land, hwars inbyggares Barn, flit och arbete therpå nedlagt, när både belägenheten och andra omständigheter gifwa thertill anledning.

Åter till sidans början

Öfwer brist på Renbete eller andre förnödenheter förmodar jag Lappallmogen, i händelse the Wästernorrlands Höfdingedöme underläggas skulle, thesto mindre skiäligen kunna klaga, som the tå och thereffter, lika som tilförne, thertil få nyttja ej alenast sina egna Land, utan äfwen angräntsande Krono och Socken Allmänningar, när the med wederbörande therom öfwerens blifwa, lika som samma förmån Norska Lapparne, enligit Gräntse Tractaten af år 1757 för alla delar, effter dess lydelse bör wara förbehållen.

Nu lärer ordningen fordra, at jag och, som kortast yttrar mig öfwer Befallningsman Renhorns upgifne LandtRåskilnads märken å Wästerbottniska sidan, tå jag likwäl får gå förbi Snödan och Ängerån, såsom redan förklarade, äfwen och Grafwabärget och Klocksten [Klovsten], icke den å Wästernorrlänska Linien utsatte, utan en annan, samt KrokBjörken, hwilka sidstnämde 3:ne märken på then inför Deputationen nu upwiste LandtRåskillnads Chartan, jag icke kunnat igenfinna, til Flaskwiken och Snickarsten, hwilken förra, som är en wik af Ängersiöns norra ända formerad, fått sitt namn theraf, at, effter wittnet Olof Olofsons i Brattfors berättelse, wid en Syn emellan Ängersiö, Hörne och Bäcks byar, therwid Ängersiö någre ägor fråndömde blifwit, Wästerbottningarne wid samma wik uttömt sine Flaskor; Hwadan och torde kommit at medlet af Ängerån eller Bron blifwit räknad för Landtskillnad; Om thenne wik kan äfwen så litet, som Ängerån, i anseende til dess märkeliga krökning in åt Nordmalingz Sockenområde antagas, icke häller Snickarsten, som förr än Mulsiö, Hörnsiö och Gräsmyre Byar från Umeå til Nordmaling åter lades, torde såsom Råmärke desse Socknar emellan warit ansedd, men nu icke rimmeligen i anseende til dess afstånd äfwen ifrån Wästerbottniska praetentions linien, af hwilken beskaffenhet Krokbiörken [Krokbjörken], Klocksten [Klovsten] och Graf Bärget [Gravaberget] äfwen torde wara at anse, så at intetthera utaf thesse trenne sidstnämde af Befallningzman Renhorn för LandzRå angifne märken någon widare aktning förtjena.

Ångerbalen blifwer således det sidsta hwaröfwer jag mig förklara bör hwilket Bärg, som, effter Chartans anwisning, skall wara belägit uti ett Centro nedan Åsele och Lycksele Lappmarker, samt 1 ¼ mil ofwan Agnäs by, och litet längre från Nybygget Bjerten i Nordmalingz Socken, är wäl af åtskillige wittnen, effter berättelse af förfäder; Föräldrar och slägtingar intygat, hafwa warit hållen för Råskillnad emellan Wästernorrland och Wästerbotten eller Lappmarken; men wid jämförandet af thesse wittnesmål, som på Wästerbotniska sidan blifwit afgifne, wisar sig icke otydeligen, at bibehållandet och förmånen af djurfång och Älgskytterie, til sådane berättelse gifwit mycken anledning, särdeles som thesse djurfångster warit fördelacktigare på öfra än nedra sidan af denne Ångerbal, och i synnerhet af then grund, at älgskjutande uppe i Lappmarken, men icke neder i Landet och innom Ångermanlands gränts warit lofgifwit, warande denne Bahl, så nära intil Nordmalingz Socken belägen, at om then therifrån neder åt Landet updragne praetentioins linier skulle för LandsRå å Wästernorrländska sidan antagas, wore at befara, det ej allenast angräntsande Byar nödgades sakna nödigt skogzutrymme, utan skulle och the i Öre och Ledeå, nyligen anlagde finbladige Sågwärk och äfwen JernBruket i Nordmaling tilärnat, jemte neder i Ångermanland inrättade och på skogzfournering från fiällen och ådalarne previligerade [sic] Finbladige Sågar sakna nödig tilgång i längden på Sågtimmer och annat wirke, hwilket, ther Linien effter Wästernorrlänska praetentionen går åt Hwitberget och så widare öfwer Lappmarks fiället, giörligast kan förekommas, warandes i öfrigit at anmärka det Femstena Röret, som LandzSecreteraren sedermera Herr Lagmannen Qvist året 1753 eller 1754 på detta Berg nedsatt at wisa skillnaden emellan Lappmarken och bebodda landet, är skiedt utom detta Läns wettskap, och utan at någon Fullmäktig från thet samma ther när warit, hwarföre therpå ej eller något afseende hafwas kan.

Jag styrkes derföre så mycket mera i min föresats at anse Hwitberget såsom LandsRå på öfre sidan emot Lappmarken som nästan lika många, men tillförliteligare witnen, än om Ångerbalen sådant intygat, och i synnerhet Eric Matsson i Agnäs, som wittnat sig af många både i Wästerbotten och Ångermanland, äfwen och af sin Swärfader som wid dödstiman innehafft en ålder af 111 år, hafwa hört berättas at Hwitstenen och Hwitbärget af ålder warit hållne för LandsRå.

Med få ord har jag trodt mig böra anmärka, att Lappallmogens berättelser om theras Land och områden så mycket mindre witsord gifwas kan, som the wid slike omständigheter söka bibehålla sig wid alla görliga förmåner, och lindring emot andra Riksens undersåtare, och äro thessutan, i anseende till det oskäliga twång, hwaruti the handelen försättja, förmedelst thet reele silfwermynts utkräfwande för theras mindre betydande waror, longt under det pris, som annars i Riket nu är allmänt, mera såsom tärande än närande Rikslemmar at anse.

Thetta är nu thet betänkande eller votum öfwer så wäl LandzRåskillnaden, som thet mera under förrättningen ventilerat blifwit, hwilket till Deputationen jag nu har äran i ödmjukhet öfwerlemna, med lika ödmjukt förbehåld, at hwad i möjeligaste korthet anfört är, ther så nödigt pröfwas skulle, närmare få utföra, och i anledning af Handlingarne förklara. Men öfwer riktigheten af then emellan Lappmarken och angräntsande Socknar updragne skillnads Linien wågar jag mig icke nu at yttra, emedan Riksens Höglofl:e Ständer uti thess thenne Deputation meddelte Instruction, sådant ej anbefalt.

Åter till sidans början

Herr Capitain och Professoren MelderCreutz inlemnade häreffter dess votum, af innehåld som följer:

Sedan på sätt som de nu inför Riksens Höglofl:e Ständers Läneskillnads Deputation emellan Wästerbottens och Wästernorrlandz Höfdingedömen uptedde Chartor och Handlingar utwisa, blifwit wärkstält, hwad Deputationen igenom dess den 16 Julii förledit år gifne utslag äskat til Läneskillnads twisten sluteliga afgiörande förbemälte läner emellan, enligit den Deputationen af Kongl. May:t till effterlefnad d. 7 Sept: 1762; Blifwer efter nogaste bepröfwande följande, mitt oförgripeliga yttrande, öfwer hwad å ömse sidor i acter och protocoller anfördt, och ännu oafgiordt är uti förbemälte Läne twist, hwarwid alla wederbörande ägt tillfälle at blifwa hörde och sin Rätt bewaka.

Utaf actor å Wästernorrlänska sidan påstås, at Åsele Lappmark, bör wid denna Läneskillnads twist afgiörande skilljas från Wästerbotns Län, och tilläggas Wästernorrlands; Till hwilket påstående jag icke finner honom befogad, icke heller mig till dess bepröfwande. Emedan uti förbemälte Deputationen meddelte Instructionen uttryckeligen anbefalles, at ej något uphäfwes, som behörigen stadfäst är, eller Laga krafft wunnit, och at Wästerbotns Län, skall med Rå skilljas ifrån de angräntsande Gefle och Österbottens Höfdingedömen, hwarom äfwen formäler [sic] 43 § af Allmänna Beswären sidstförflutne Riksdag; Men icke at stycka eller förändra bemälte Läner; Åsele Lappmark jemwäl befinnes tillika med de öfriga Lappmarker, tydeligen wara Wästerbottens Län underlagt, enligit den af Kongl. Cammar Collegio den 7 maii 1698 utfärdade Lapmarks Jordebok; Och Kongl. May:t uti dess Allernådigste skrifwelse af d. 15 Decemb: 1757, som rörer och förklarar Deputations giöromål, i Nåder uttryckeligen befaller och förmäler om Läneskillnaden emellan Åsele Lappmark i Wästerbotten och Ångermanland.

Hwartil kommer at sådant Åsele Lappmarks söndrande ifrån den öfriga Lappmarken icke annat kan, än lända til dess, och tillika til den öfrige Lappmarkens hufwudsakeliga förswagande, som skulle strida emot Kongl. May:sts och kronans Höga Interesse, bestående under samfälte Lappmarkers förkofran, bebyggande och tilwäxt uti ett, till en för Riks styrka betydande province och nation i denne widlyftiga och eljest föga nyttiga tract, hwilket föranlåtit Höga Öfwerheten at å Lappmarken från långliga tider, synnerligen ifrån 1673 enligit Kongl. Förordningen derom af d. 27 Sept: samma år, intil denne dag med besynnerlig sårgfällighet städse anwände årligen långt större omkostnader, än de derutaf flytande Kronans immediate inkomster sig bestiga til, uppå hwilka sednare altså Öfwerhetens besynnerliga Höga afsigt icke warit, eller är.

Åter till sidans början

En således frånskild, eller mindre Lappmark, saknar de sig, med Lappallmogens, Nybyggarnes och Renmagternes derstädes art och behof, passande biträde och egne seder, jemte den besynnerliga flitige bewakning och wård, från effterlängtat kringspridande till änteligit förswinnande, hwilken, medelst särskilte dertill förordnande Högre och Lägre Kronans Ämbetsmän och författningar erhålles och oungängeligen tarfwas; Äfwen saknar en sådan afskild Lappmark dess för Lappallmogens wansklighet, nödwändige inbördes hielp och tillgång från den öfrige Lappallmogen och Nybyggarne, med tjenstefolk af samma språk, tjenlige til deras hushållning, Rendjur och mera, som till gemensamt ihop och uppehållande ifrån undergång, samt till någon märkelig tillwäxt af Folk, afwel och annor förmågo, erfordras: Hwarföre och Höga Öfwerheten med synnerlig Nådig omtanka, samt at all Lappallmoge, till desto större styrka, uti ett enda slutit och särskilt samhälle af ett tungomål, sammansatt af flere mindre så wäl andelige som wärldslige; Hwilket samhälde är af samma angelägenhet för det allmänna, och äger samma rätt till Höga Öfwerhetens milda omwårdnad, som dess undersåtar i dess öfrige Rikets provincier: Och är hela detta Folkslag derföre af Öfwerheten underlagt närmaste och derintil hittils ledigaste Landshöfdingen öfwer Wästerbottens Län, som wistas i Umeå Stad, hwilken ligger långt närmare för Åsele Lappmarks Inwånare än Städerne Hernösand och Sundswald, hwarest nu förtiden Wästernorrlands Landshöfdinge Säte är, hafwande förmodeligen Kongl. May:st redan år 1654 den 14 Januarii af sådan ordsak lagt Kimi Lappmark ifrån Österbottens Höfdingedöme til Wästerbottens, hwarigenom dem, icke mindre än den nu omtalte Åsele Lappmark lagd till Wästerbotten, blifwer Kongl. May:st och Kronan lika nyttig, och fast mer än förut, samt lika undergifwen, så at någonderas widare rubbning nu wore äfwen så onyttig, som stridande emot Deputations Instruction, hwilken wägrar all ändring i hwad som behörigen stadfäst är. Det kan äf:n finnas hwad besynnerligit bekymmer Höga Öfwerheten hafft om Lappmarkens, och derstädes obebodde stora Tracters bebyggande, igenom ofwanförmälte författningar, när Högtomförmälte Kongl. Förordningen af 1673 hwaruti tillåtes och uppmuntras emot Soldatfrihet, at Lappska, Swenska och Finska undersåtare uti Wäster- och Österbotten samt Ångermanland och Jämteland, få afflytta til Lappmarken, jämföres med Kongl. Förordningen af den 1:a Decemb: 1748 angående Lappars wägrande från at wistas utom Lappmarken, hwilka Kongl. Förordningar tydeligen utwisa, at så behageligit för höga Öfwerheten som Folks inflyttningen ifrån andra orter och obehindrade wistande innom Lappmarken, är, så litet benägen är den till Folks åter derifrån utflyttning till Landet igän, hwilket igenom Åsele Lappmarks liggande till Ångermanland, wärkeligen kunde förordsakas. Och om Åsele Kyrkioplats, enligit Drottning Christinas Allernådigste Bref d: 15 Januarii 1648, den tiden räknades till Anundsiö Socken i Ångermanland; Så hindrar det intet, at ju icke, enligit samma Kongl. Allernådigste Skrifwelse, de hit församlade Lappar warit Lycksele eller Umeå Lappar, som undfått Åsele till Kyrkioplats, och at derföre densamma samt widliggande Lappmark blifwit genom Höga Öfwerhetenz ytterligare ännu gällande anförde förordnande wärkeligen lydande under Wästerbottens Län, det Deputatjonen icke får lof at ändra.

Den till afgiörande alltså nu förekommande Läneskillnad emellan Wästerbotten och Wästernorrland, börjar neder ifrån hafwet och Skiäret Snödan, samt sträcker sig sedan emellan Umeå Socken samt med Åsele Lappmark i Wästerbottens Höfdingedöme, och Nordmaling, Grundsunda, Arnäs, Själewad, Anundsiö, Junsele med Fjällsiö Socknar i Ångermanland, jemte Ströms Socken uti Jämteland, i Wästernorrlandz Höfdingedöme, alt upp till Ricksgräntsen emot Norrige och Jadnemsklumpen å Börjefiäll.

Åter till sidans början

Hwarå befinnes ostridige, och af ömse Parter förut ärkiänke (sic) Råpuncter och sträckning wid Killingzhollmen, Råberget, Sqwalpsiöhällan och ifrån Tåsiö Wästra ända, derr wattnet inflyter ifrån Börjefiäll alt upföre bemalte Wattudrag till förenämde Jadnemsklump: Men deremot intyga de å ömse sidor företedde och förekomne wittnen och skiäl, om de öfrige Råpuncters owisshet och stridighet, samt at de ifrån långliga tider tillbaka äro å hwarje sida angifne, icke effter någre uptedde, lågståndne eller faststälte skäl och bewis utan effter hwarje sidas städse giorde påstående. Hwilket utwisar icke allenast Herrdagzmännernas ifrån Ångermanland 1756 års Riksdag, wid Wästernorrländska acten Copialiter widfogade Memorial, hwaruti de ärkiänna okunnigheten om bemälte Läneskillnad, utan och Krono Befallningzman i Ångermanland Westmans afgifne Edeliga berättelse, det han af gamla män i Sockne Stugorne icke kunnat få någon kundskap om bemälte skillnad, som förmodeligen härflyter af lapparnes Successive trängande, enligit wittnen, från nedra Landet upp emot fjället, medelst nedre Landsfolkets siälftagne och påstådde häfde gräntsors städse utwidgande och förändrande tillika med deras namn emot de hittils oafskilde Rikets Allmänningz Tracter.

De till bewis af actorerne uptedde gamla tiders Chartor, ehuru de, när de finnas utaf flere öfrige ställen, at de icke äro effter behag upstälte, äga samma witsord som denne tiden afhörde wittnen om derå antecknade Rå puncters namn den tiden, och ännu mera, medan de af Ämbetsmän blifwit författade; Så gifwa de dock icke eller det fulla ljus som äskas, ty de finnas mästadels wara upstälte ungefärligen effter berättelse. Hwarföre sådane omtwistade Råpuncters nu pröfwande, urskilljande och afgiörande, tillika med förbemälte slagz skiäl, ankommer äfwen på Lag, särdeles 12 Cap. Jordabalken, billighet och Rikets bästa. Dock äro Ängeråbron och Ångerbalen 2:ne omtwistade puncter emellan Umeå och Nordmalingz Socknar, som utöfwer förbemälte slagz bewis äga, enligit in actis ock i Protocollerne anförde skiäl och witnesmål, effter mitt begrepp utmärkt bättre witsord än de öfrige, och at de derföre böra anses och fastställas, såsom wisse Länskillnads Råpuncter: Ty hwad angår Ängeråbro, eller den straxt derutmed i Ängerån belägne Flickerhällan, så instämma mästedels och bästa witsord ägande wittnen, at den ifrån alla tider warit ärkiänd så af Ångermanlänningar som Wästerbottningar för Råpunct Länen emellan; Warande de af actor på Wästernorrländska sidan deremot norr om Ängeråbro emot hafwet upgifne och besigtigade Råpuncter, icke fundne af den betydelighet och beskaffenhet, enligit 12 Cap. Jordabalken, at de för Läne Rå puncter kunna antagas, ehuru de wore at anse wid Byaskillnad emellan Bäcks By i Umeå Sockn och Norby By i Nordmalingz Socken, med hwilken, enligit Deputations Instructjon, Läneskillnaden icke behöfwer hopfogas, emedan det sig ej beqwämligen giöra låter.

Åter till sidans början

Och hwad angår Ångerbalen, hwaremot inga andre än Kronoägor, enligit Handlingarne, befinnes stöta, så är den äfwen för ett från uråldrige tider wedertagit Läne Rå emellan Wästerbotten och Wästernorrland ärkiänd, och af de mästa och bästa witnen derföre upgifwen, utan at derom blifwit någonsin annorlunda stadgat; Då deremot det å Wästernorrländska sidan för Län Råpunct angifne Hwitbärget hittils warit föga bekant, och är af förra wittnen, och mindre pålitelige wittnesmål, först i sednare tider, under sådant namn blifwit upgifwit, då det förut hetat Mårdberg, icke eller finnes det effter sitt rätta läge, eller eljest med det namnet, och för LandsRå å någon Charta uptecknadt, så at deruppå, såsom LandsRå emellan bägge Länen ej i någor motto kan reflecteras: Intygande äfwen respective H:r Landshöfdingens i Gefle Bref af den 29 maii 1758 till Landtmätaren Laurin, och bemälte Landtmätares mätningzbeskrifning, som följer Handlingarna, at wid Wästernorrländska praetensions Liniens då första upgående, den fölgts ifrån Ångerbalen, äfwen som den Wästerbottniske, och icke ifrån eller till bemälte då obekante Hwitberg: Jämwäl utwisar Landtmätaren Agners Ångermanni yttrande uti dess Örtuga delobok tryckt år 1730, då han warit en åldrig man af in circa 80 år, at Ångerbalen långt för detta Seculi början jämwäl i Ångermanland nämnts för LandsRå, wid hwilket Seculi början förut namnet Hwitbärg gifwits, åt föromtalte Mårdberg. Likaledes befinnes den i Ångermanlänska Landtmätaren Stenklyfts 1648 års Charta Transumt utsatte Sockne Läneskillnad emellan Umeå och Nordmalingz Socknar, sträcka sig nästan i rätt Linia öfwer bemälte Ångerbahls Bärg nära förbi Agnäs By i Nordmalings Socken, hwilket med witnens utsagor instämmer; Och som bemälte forna Sockne skillnad i så måtto uti sednare tider finnes ändrad, at den nu mera går emellan Mullsjö, Gräsmyre och Hörnsiö Byar i Nordmalingz Sockn och Armsiö By i Umeå Socken, Så blifwer desto oumgängeligare at bemälte Sockneskillnad, för at ändå gå i någorlunda naturlig gerad sträckning, föras till Ångerbalen öfwer Mortsiöklubben, emot hwilken Armsiö Byss ängar i Wästerbotten, effter witnens utsago, möta, och som å Landtmätaren Spoles Charta af 1705 för Läneskillnads Rå står antecknad; Hälst, enligit en upwist ungefärlig 1676 års Charta af Förbemälte Landtmätare Stenklyft, wisas det fjellet blifwit den tiden räknat, alt näst ofwanföre bemälte Armsiö By, så at altså Lapp-Fjälls eller marks gräntsen sträkts och bör sträckas derrnäst öfwer Ångerbalen, och ej till något annat upp i Lappmarken aflägset Berg, såsom förbemälte Hwitberg. Och så wisar en annan, ehuru Concept Charta öfwer Wästerbotten upwist, som af den påskrefne Stylen finnes nog gammal och medelst de derå åtskilligstädes uptecknade namn och ställen af godt witsord, at bemälte Balbärg den tiden redan warit räknadt för LandsRå, förr förflutne Seculi början, då ännu Hönsiö, Mullsiö och Gräsmyre Byar lågo till Umeå Sockn.

At Ångerbalen jemwäl för wärkelig Råskillnadspunct warit stadgad och hållen intygar synerligen et d. 6 sidstledne Julii afhördt wittne, som berättadt at när Råskillnads praetention upgåts emellan lappmarken och Wästerbotten af Landtmätaren Boström, som skedde år 1750, ifrån Ångerbalen, har då derpå funnits ett StenRöse med kohl nedre uti såsom af forno brukeligit warit uti lagligen lagde Rå och Rör. Samma Ångerbals punct har äfwen Lagmannen Qwist sedan Dömt till Råpunct emellan Lappmarken och Landet i Wästerbotten, hwilket blifwit Lagståndit, hwarigenom Hwitberget befinnes longt ofwanföre i Lappmarken; Och må för de många här anförde öfrige skiäl det derwid förblifwa, på det stor af Landet å bemälte Lappgräntz Linie giord omkostnad, till mycken tunga ej må blifwa fruktlös, samt må derföre bemälte med Krono ägor angifne Ångerbal, anses och stadfästas till ewerdelig Läne- och änderåpunct äfwen emellan Umeå och Nordmalings Socknar emot Lappmarken.

Åter till sidans början

Bemälte Ångerbal Berg har jag, wid dess besigtigande i förleden sommar, funnit skillja sig, igenom utmärkt spitsig skapnad och högd, som skall tjena till Landtkiänning för the Siöfarande, ifrån the kringliggande bärg, och wara det af fjällbärgzart närmast neder till hafwet belägne; Hwaremot det söder wid Örträsk åns inlopp i Örträsk belägne, och samma gång af mig besigtigade, Hwitberg, icke syntes af så besynnerlig skapnad och högd, ehuru jag fant det äfwen nog högt af Fjällbergzart, och högre än thet gent öfwer Öreån belägne berg: Och fant jag då den emellan bägge bemälte Berg belägne tract och Land, å ömse sidor Öhre ån, synnerligen å den södra, bestå mäst af låg eller granland, med små Renmåseheder emellan, såsom i den emot Landet sig sträckande del af Lappmarkerne wanligit är; Deremot syntes det från Ångerbalen i Wäster belägne Berg, Gråbalen, wara å en sig i Nordwäst sträckande bärgtract, hwarå större Renmåseheder pläga finnas, af hwilket är at sluta det förbemälte tracter ifrån Ångerbalen äro för Lappallmogen och Renmagterne gagnelige, både till winter och Wårbete, hwarföre och flere Lappar emot wårtiden å desse Land pläga och nödgas nedflytta: Äfwen finnes på den öfwer praetensionerne uprättade Charta, det der uptecknade Lögdträsk Lapplandet i Åsele Lappmark, sträcker sig till bemälte Ångerbal.

Ifrån förbemälte behörigen afrösade Råpunct Flickerhällan i Ängerån, nedan om Bron emot hafwet, må, enligit förut åberopade 12 Cap. 3 § JordaBalken, och de uptedde samtelige Chartor samt fläste och Bäste wittnens utsago, Läneskillnaden emellan Wästerbotten och Wästernorrland åtfölja Ängerån ned till dess utlopp i hafwet, hwilket med widliggande Rösen å Landet må utmärkas för i framtiden händande uptändning, samt må förbemälte skillnad widare gå nästan i föregående sträckning ifrån bemälte Ängerå åmynne til högsta öfwer hafsbrynet belägne och afröste punct å Krono haf skiäret Snödan; Hwarföre Kronan, fast det i Jordeböckerne ej är nämnt, upbär Taxa utaf dem, som berättas sedan taga lega af andra för fisket derutmed; Hafwande äfwen wittnen och chartor angifwit bemälte Snöda för gammal Läneskillnad emellan Wästerbotten och Wästernorrland; Och må Läneskillnaden sträckas widare i samma rät Linea ut till hafs; Börande den å Östra sidan om samma Råsträckning belägne del af bemälte Krono skiär och öfrigit Krono, återfalla till Umeå Socken; Gifwande denne Läne Rå Linies sträckning öfwer Snödan dess wissaste determination.

Ifrån samma Råpunct Flickerhällan i Ängerån, må sedermera, emedan det blifwer beqwämligit, Läne Rålinien åtfölja sämje skattebye skillnaderna, till undwikande af de olägenheter Jordägande uti olika Län kunna wara underkastade, som följa Ängerån upp till dess utlopp utur Ängersiö och så i gerade sträckning till den å ömse sidor ärkiände Råpunct Sqwalpsiöhällan, och så till Wargdiksten, derifrån till Fäbode Edet [Fäbodforsedet], och så åt följande högsta Hörnsiö åbacke å dess Norra sida, till högsta puncten på Getryggen utmed Grafwa Bäcksmynnet, och från bemälte punct i gerade sträckning till Råberget, och så öfwer Killingholmen, bägge af ömse sidor ärkiände för Läne Råpuncter, till Berget närmast i Wäster, till bemälte i Pengsiön belägne Killinghollme; Hwarigenom förfalla, till ingen framdeles consideration, alla utom denne Råsträckning som bör ärforderligen afrösas, der bredewid angifne andra Läne Råpuncter.

Åter till sidans början

Ifrån förbemälte Berg, i Wästerom Killinghollmen, kommer Rålinien at sträckas öfwer Mörtsiöklubben till Ångerbalen, och det derr lagde Femstena Rör, i anledning af hwad här förut derom anfördt är; Warande den å förbemälte gamla Charta och af wittnen för gammalt LäneRå angifne Hwitklippen, belägen Söder om Bahlbärget icke långt ifrån denne Rå Linia, hwilken Hwitklippa torde igenom dess namn, hafwa blifwit Confunderad med för omtalte Hwitberg, hwarigenom Bracksele, till Armsiö, Otterwatnet, Högland och Bjurholms Nybyggen bibehålles, under Umeå Sockn och Wästerbottens Län, som dertil meddelt tillstånd; Men den under Nordmalingz Sockn och af Gefleborgs el:r Wästernorrlands Län ämnade och bifallne By Hwitwattnet kommer således under Wästerbottens Höfdingedöme, hwaremot dess mästa ägor sträcka sig. Hwilket sig beqwämligen giöra låter utan minsta afsaknad för Kongl. May:st och Kronan, emedan bemälte By är af Krono Natur och oroterad; Warande den afsaknad i Prästrättighet, igenom åboernes för beqwämligare kyrkiowäg själftagne behag, som Nordmalingz Socken härwid lider, wida och längesedan ärsatt, igenom förutnämde Hönsiö, Mullsiö och Gräsmyre Byars dit läggande ifrån Umeå S:n kunnande kyrkiowägen till Umeå ifrån Hwitwattnet äfwen hielpas. Ifrån Ångerbalen må Läne Råskillnaden sträckas i gerade Linier till Kullmyrkullen nederst i StafwasjaursLandet öfwer Åqwislan nederst i Pehr Pehrssons eller Tellwattnets Lappland, och så till Ottersiökullen nederst i Arfwed Nilsons Lappland och sedan till Berget Smulan nederst i Siksiö Lappland, hwilken Rålinie bör lagligen och behörigen afrösas effter de å Chartan öfwer Länsskillnadztwisten utsatte förbemälte ställen och puncter, hwarigenom bibehålles, wid och emellan praetensions Linierne, under Åsele lappmark och Wästerbottens Län de derunder bewilljade Nybyggen wid Balsiön, Bredträsk, Rötjern, Tjernstorp, Holmträsk och Guhltjälen; och sammaledes under Ångermanland och Wästernorrlandz Län, Bjurbäck, Bjärten, Lilla Norsiö, Miösiö, Kersiö, Storborgaren, Storsele, Degersiö, Kläppsiö, Hemlungs och Näs Byars Fäbodar wid Ryliden och Sulbärget, och Salmons torp, hwarutur altså Böle Byemän i Junsele Sockn oklandrat ärhålla deras förut omtwistade och nu påminte Lägenheter wid Kortängzwatnet, kommande de af ofwanbemälte, som igenom denne Läneskillnadslinie, skulle mista någre ägor, dock at nyttja dem, till dess de hinna at upodla jämngoda nya ägor i stället, å den sida af Läneskillnads Linien hwarå de äro belägne, hwilkets i akttagande efwen wid alla effterföljande som äro af Krono natur, i kraft Deputationens instruction må, till desto redigare Läne och Byeskillnaders erhållande och bibehållande i framtiden, stadgas; Men Nybygget Guhlselet [Gulselet], bewiljat under Wästerbottens Län, kommer tädan under Wästernorrlands Höfdingedöme, och twärt om Nylandz [Nyland] och Åkerbränne [Åkerbränna] Nybyggen bewiljade under Westernorrland, komma åter under Wästerbottn; hwilket alt sig giöra låter, igenom den rätt, som Kongl. May:st och Kronan äger å förbemälte Krono lägenheter. Ruske skatte Byeman i Junsele Socken kommer at åtnjuta, enligit dess giorde påstående, och Deputations Instruction, sin häfderätt i Ässe ån, Norr eller innom förbemälte läneskillnad, men ingen widare ägorätt derstädes.

Förbemälte Läneskillnad bibehålla jämwäl de utmed praetensions linien wistande lappar i det närmaste wid de af dem påstådde och nyttjade samt bewitnade Lappland, strykande bemälte Rålinie emellan de omwittnade Råpuncter Gisäcken och Trehörnsiö, hwarmed wederbörande sig åtnöja böra, emedan desse land äro af Krononatur äfwen som det öfriga, som ofwan bemält är.

Åter till sidans början

Ifrån Smulubärget må Läne Rålinien sträckas emot Ångermanland sammaledes i gerade linie till udden å Löfnäset emellan bägge öarna wid Wästra Tåsiö ända, der Jämteland möter, hwilken Linie afröses, der hon råkar Norra stranden wid Tåsiön. Och må Läne Rålinien från bemälte wid Tåsiö strand afröste punct åtfölja Tåsiön alt intil dess ända utmed förbemälte Löfnäs udde och derifrån åtfölja Norra ån och wattudraget alt up till Jadnems kläppen åt Börjefjäll; Lika som Jemteland, under Wästernorrlands Höfdingedöme, åtföljer samma watudrag, och derigenom skilljes, effter ömse sidors öfwerenskommelse, ifrån Åsele Lappmark och Wästerbotns Höfdingedöme; Då så wäl det af Wästernorrlands län bewiljade Pär Pärsons Nybygge i Wäster Tåsiö, som de Roterade Skatte hemman i Öster Tåsiö och Röström uti Fjällsiö Socken, må få uti ett afrösade de ägor, som dem tilkomma utöfwer förberörde Läne eller Lappmarksgränts; Hafwande de å desse Nybyggen och Hemman intet fog at beklaga sig, eller påstå, såsom af Tåsiöboer skedt, det de måtte undgå de onera, som dem under Wästernorrlands Höfdingedöme åtfölja, emedan de sig med sådant tillstånd och wilkor der nedsatt. Härigenom bibehålles äfwen under Åsele och Wästerbotns Höfdingedöme, de derunder bewiljade Nybyggen i Swanaby, Lafsiö, Laiksiö, Afwaträsk, Billwiken, Ormsiö och Mats Ersons Nybygge i Wäster Tåsiön. Men hwad angår den ofwan för Kubbe By i Anundsiö Sockn belägne Krono Allmänningz hed och Renmåseland, samt hwad igenom bemälte Läneskillnad deraf tillfaller WästerNorrlands län, så må fuller derå behörige nya upodlingar och hemmans uptagningar, enligit Kongl. Förordningar, wanligen skie, hwilka tillfalla Wästernorrlands Län; Dock böra så häreffter, som hittils, både Swenske och ifrån Norrige årligen, enligit Gräntse Tractatens första codicills 10 och 16 §§, öfwerkommande Lappar, å bemälte hede tract, alt ifrån Gräsbäcken intill Kläppsiö Nybygge och förbemälte Läneskillnads gränts få åtnjuta af gammal häfd, wanligit årligit winter och wår-Renbete, utan någon särskilt afgift, på det så wäl förbemälte Gräntse Tractat emellan Swerige och Norrige må härutinnan förblifwa orubbad, och jämwäl de Swenska lappar åtnjuta behörigit och tillräckeligit Renbete till deras, dem och Rikets gagnelige, Renmagters bibehållande och åter tilltagande, samt til skälig ärsättning för hwad de ej mindre gagnelige många Nybyggare i Åsele Lappmark them uti Renbete kunna tränga; Börande i öfrigit till thet nogaste effterlefwas Kongl. Förordningen af den 1:a December 1748 och Lappallmogen, jemte andre giorde författningar till Lappallmogens bibehållande. Den således af mig utstakade Gränts emellan Wästernorrlands och Wästerbottens HöfdingeDömen, lemnar både Lappmarken och Landet deras skäliga behof, för den förra till Renmagternes wid magthållande, och för det sednare till Skoglöse Byars bibehållande, då dertil nyttjas af de åtskilligstädes med emot Landet och Lands Socknarne warande stora Krono Allmänningar i Ångermanland, när de hinna warda lagligen afwittrade, som alt nogsamt kan, utaf praetentions Chartan öfwer Länetwisten, jämförd med de öfrige Chartor och af de under twisten företedde handlingar och förde protocoller, uträknas och utredas med temmelig och nödig säkerhet: Och bibehålles Lapparne i nära måtto wid deras nuwarande och angifne häfd af lappland, hwilket är så mycket billigare, som, enligit wittnens utsago, de finnes hafwa blifwit alt mer och mer trängde, såsom i Fjällsiö Sockn i Ångermanland och Ströms Sockn i Jemteland, effter den anledning det upwiste Documentet, kallat Landtskrå, gifwer, ehuru wittnen äfwen äro, som intyga om Lappars åter utwidgande neder åt Landet på något enda ställe. De uti sammanstötande bägge Län ömse bewilljade Nybyggen wid twiste Linien, warda och igenom förbemälte Läneskillnad, i närmaste måtto tillagde och ärsatte till the Län hwarunder de blifwit bewiljade, hwarigenom åboerne få åtnjuta de i hwarje Län wäntade förmåner och beswärligheter, ehuru de å sådane Kronotilhörigheter icke äga längre eller större rätt än dem, wid tilstånds ärhållande, tilkommer och då lemnat blifwit; Blifwande, igenom sådane oroterade och ej skatte ägares sådan rediga fördelning, Kongl. May:st och Kronan lika fullt bibehållen wid samma dess Höga rätt, ehwart bemälte Krono Nybyggen och Hemman fördelas, och ingen enskilt Jordägare rubbad: Således komma äfwen enskylte hemmans häfde Råer i giörligaste måtto, till undwikande af åtskillige olägenheter som ägor uti särskilte Län påföra Jordäganden, at åtfölja Läneskillnaden, hwilket, när det beqwämligen så kan skie, wore icke skiäligit at försumma, effter deri består förnämsta förmån för Landets Inbyggare utaf en behörigen stadnad Läneskillnad, fast Deputationens Instruction frikallar Läneskillnad ifrån at wid Byhäfde Råer wara bunden, då sådant blefwe obeqwämt; Jemwäl förmenar jag denne Läneskillnad wara så redig, enligit 12 Cap: J:B:, stadgad, som sig giöra låter, och derigenom wara tagen så nära medelwäg som möjelig är, emellan de hwar med annan skilljande och icke bindande, wid denne Länetwist förekomne Chartor och wittnade gamle härmelser, hwilka, när billighet åtföljer, någon häfde rätt äga: Icke eller är, igenom denne Läneskillnad, uphäfwit något som Laga krafft wunnit, hwarföre, när dertill lägges, at twistande skatte Jordägande hafwa blifwit med förlikningz dom afhulpne, så de Läne Råskillnad dock icke trodt, at Lappmarkens rådande derföre borde sträcka sig, utan widare förbehåld, intil Byeskogarne, utan anser derföre de således emellan Byeskogarne och Lappmarken belägne tracter för Kronoallmänningar i Länet. Enskilte Järn och Sågwärk priviligerade å Wästernorrlands Kronoallmenningar, håller jag före böra åtnöja sig, och dereffter inrätta deras tilwärkningar, med hwad Lagligen och skiäligen Länet, igenom förbemälte behörige Läneskillnads Gräntz, kan tillfalla, Och blifwer icke billigt eller rättwist, at olagligen effter deras behof och åstundan ewärdeligen afhända Wästerbottens Län dess lagligen tillständiga tilhörigheter; Hwilket sidstnämde Län wid dess widd, ehuru det ännu är ganska obebodt, är och blifwer för Kongl. May:st och Riket, i anseende till dess beskaffenhet och belägenhet, högst angelägit, samt kan med tiden till långt större styrka och gagn för Kronan upodlas, när det derifrån icke städse och aldeles afstänges derigenom, at det obefogat wid förewarande Läneskillnad något bortmiste.

Medelst föregående utsatte Läneskillnad förolämpas icke eller de widliggande Hernösands och Umeå städer, emedan de oförändradt behålla sin gemensamma wanliga handel uti Åsele Lappmark och Nordmalingz Socken, samt enskilt uti de dem tillslagne öfrige handels Socknar, hwarje i det Län den är belägen uti. Och, sluter jag alltså härmed mitt hufwudsakelige och definitive yttrande uti Läneskillnadztwisten emellan Wästerbottens och Westernorrlandz Höfdingedömen, hwarmed, igenom längre upskof, jag enligit 16 Cap: 6 § R.B: icke funnit mig, utan största answar kunna eller böra widare fördröja, hafwande wederbörande Actorer och Parter haft tillräkeligit tids utryme, at under sidst förflutne ett och ett halft års tid, sedan Deputationen dess giöromål begynte, anskaffa alla de skäl och all den uplysning i berörde twist, som de pröfwat angelägne Deputationen at förelägga.

Sedan föregående war upläst och ledamöterne en stund Discourerat om hufwudsakeliga slutet i denna Läneskillnadstwist, giordes af Ordföranden proposition till ordentelig Votering härutinnan: Hwarpå ledamöterne af Hederwärda Bondeståndet, Erik Andersson och Anders Ohlsson Öberg förklarade sig wara, den förre af samma tanka med hwad H:r Fendricken Löfwenberg redan till protocollet ingifwit, och den sednare eller Öberg, at han aldeles förenade sig med H:r Capitaine och Professorn Meldercreutz inlemnade Votum.

Åter till sidans början

Af Lofl:e Borgare Ståndets ledamöter åberopade H:r Fendricken Löfwenberg sig föregående dess Votum; Men H:r Borgmästaren Kröger giorde ett med H:r Capitaine och Professorn Meldercreutz, tilläggande allenast följande skrifteligen: At Åsele med flere Lappmarker, af forno lydt och legat under Wästerbotten till styrslen, och therifrån icke blifwit skild, då Wästerbotn söndrades ifrån Gefleborgs Län, bewisar 1:mo Drottning Christina Förordnande af den 15 Januarii 1648, hwarutinnan förmäles, at Åsele, som tillförene legat under Umeå Lapp kyrkia, och fölgakteligen skulle Umeå Lappmark förses med kyrkioherde, och ehuru sedermera Pastor i Anundsiö, för bättre utkomst, blifwit någon tid förundt att uppehålla Gudstjensten i Åsele, har det dock effter Kongl:e Brefwet af d. 12 Dec. 1699 blifwit ändrat och Åsele åter fått sin egen Pastor. 2:o Hafwa Herrar Landzhöfdingarne uti Gefleborgs Län, sedan Wästerbotn derifrån skildes, ingen förwaltning och Styrsell i Åsele Lappmark hafft, utan H:rr Landshöfdingarne i Wästerbotn, så att och det samma, med flere under sednare nämde Höfdingedöme warande Lappmarker, blifwit år 1695 af dess Landshöfdinge Grefwe Douglas Skattlagde, men stridigheterne om Gräntsen emellan Ångermanland och Åsele Lappmark hafwa icke kunnat förorsaka, att Åsele derföre skulle läggas under Ångermanlandz utan 3:o enligit Kongl:a Brefwet den 15 Dec. 1757, Kongl. Cammar Collegii af d. 14 Junii 1756 och sidst Kongl:a resolution på Allmogens allmänna beswär af år 1762 § 43 förordnas, at Gräntseskillnad bör fastställas emellan Ångermanland och Åsele Lappmark, med mera; till åtlydnad hwaraf H:r General Lieutenanten och Landzhöfdingen Baron Sparre uti aflåten skrifwelse af den 29 maii 1758 befalt Landtmätaren Laurin, at ifrån Ångerbalen uptaga praetensions Linien emellan Ångermanland och Lappmarken, hwilket och af honom och Landtmätaren Hertzberg, effter deras öfwer förrättningen aflemnade beskrifningar, den förres af den 12 Junii 1758, och den sednares af den 18 Junii 1763, blifwit, i följe deraf, wärkställte, men efter Landtmätaren Walangers skrifteliga Berättelse af den 23 Junii nästledit år, är ny praetensionslinia uptagen å Wästernorrländska sidan, uppå det i Umeå Lappmark belägne Mårdbärget, som i sednare tider, effter wittnens utsagor, blifwit kallat Hwitberg, och hwarmed afskäres ej allenast den af Extra SyneRätten, till Gräntsens upgående emellan Landet och Lappmarken, faststälte Rågång, utan och neder i Umeå Sockn, ägorne til the innom Wästerbotn, effter Kongl. Brefwet af den 19 Dec. 1695 belägne Armsiö Bys hemman.

Ifrån bemälte Hwitberg har sedermera å Wästernorrländska sidan twefaldige praetensioner blifwit giorde, den ena, till Åsele Lappmarks skilljande ifrån Umeå Lappmark, och den förrest läggande under Wästernorrland; men emedan äfwenwäl Kongl: May:sts Nådigste Instruction för denne Deputation förmår, at Läneskillnaden emellan Wästernorrland och Wästerbotten skall fastställas, men at icke söndra Åsele Lappmark ifrån det sednare Höfdingedömet, och then aflemna till thet förra; ty finner jag för min del mig icke befogad, at inlåta mig med Wästerbottens förminskning, igenom Åsele Lappmarks aflåtande till Wästernorrland, jemwel at icke kunna hafwa afseende på berörde Mårdberg, eller sedermera kallade Hwitberget, till skillje punct emellan Wästerbotn och Wästernorrland.

Åter till sidans början

Af högwördige Prästeståndet; inlmenade H:r Probsten Sund följande hufwudsakelige yttrande:

När Riksens Höglof. Ständers till Läneskillnaden emellan Wästerbotn och Wästernorrland förordnade Deputation änteligen, igenom Guds Nåd, hunnit så långt, at hwar Ledamot nu sluteligen får aflemna sitt betänkande öfwer alt hwad så widlyfftigt agerat är, förekommer mig 1:o The af Wästernorrländska Actorn påberopade skilljemärken neder wid hafwet emellan Umeå och Nordmalingz Socknar, Hwit eller Klocksten samt RappängzRiset. Men som intet thera äger the beskaffenheter som Lag förmår i 12 Cap. J:B:, har jag ej kunnat öfwertala mig, at ärkänna dem för rigtige Bohlstada skäl, hälst som läget, af den först upwiste Klocksten är så i hafsbrynet, at den i hög flod öfwerskiöljes, och således förmodeligen för 50 år sedan stådt aldeles under watn, samt i följe theraf då ej kunnat wara kunnig och ärkiänd för Råmärke; det ock sielfwe Norrbys män tilslut blifwit warse, och derföre upgifwit en annan litet längre upp emot fasta landet nästan af samma form, dock icke som någon Klocka eller Conus som aldra först war angifwit, utan som en qvadrat eller Rombus flata ofwantil; men thenne stenens öde wisar läget warit i fordna tider det samma, som den förres, det ock tydeliga strandwrak, upfördt Riis, ock annat, långt upp i skogen, tydeligen bewittnar;

Jag anser för något särdeles, att nyss förr än Riksens Högl:a Ständers Deputation, genom wissa Ledamöter, togo desse stenar i ögnasigte, woro små stenar på den sednare stora upkastade, jag wet ej till hwad ändamål. Om ej eljest något annat förringar desse stenars Bohlstada wärde så giör sjelfwa Partens twetalan saken alldeles mistänkt, som först åberopar sig den ena, och börjar derifrån Stånggången, men griper sedan till then andra.

2:o RapängsRisRå äger ännu mindre Rålynne, hälst det är en lös oformelig sten med oruttnat löf och kåttar under och giör Landmätarens på honom förleden sommar upkastade stenrösen honom dock icke fastare.

3:o Min oförgripeliga tanka är derföre, at Ängeråbron bör antagas för en fast punct, så mycket häldre, som alla både gamlare och nyare Chartor på henne stäfwa, och sedan utföre Ängerån till Snödan; hwilka Chartor äro upsatte effter den underrättelse, som i the tider warit, och grannar å ömse sidor funnits ense om, och böra derföre mera gälla än alla nya berättelser, ehuru witnen icke eller nu fela både till mängd och frägd, de få öfwerlägse som witnet om Klock el:r Hwitsten. Kunnande jag således ogiörligen gå ifrån detta fasta märcket, utan

4:o följer det ock Chartorne neder till Snödan, som ehuru den för wis Siäl Taxa är uplåten Norrbys Byemän, är dock til Siälfwa sin art och natur ett Kronoskiär, på hwilket Deputation, effter Instructionen, om man än intet hade så rediga Chartor, som likwäl finnas, kan fästa sin uppmärksamhet: Norrbys Byemän all deras arende rättighet likafullt obetagen.

5:o Ifrån Ängeråbron går jag upföre till Åmynnet, och följer sedan desto häldre Byarån Socknarne emellan samt träffade förlikningar, som inga andre än sådane Länemärken funnits, någre syner icke eller i detta ämnet någon tid warit håldne, hwilket wittnen intygat och Byemännen sielfwe tilstådt.

Själfwa Instructionen fastställer och förlikningar, som af Deputationen kunna träffas, ja ålägger äfwen at söka dem derr så ske kan,

6:o jag går således alla sådana ByaRån upföre till Killingholmen, och kröker undan Armsiö ägor till Mörtsiöklubben, dit de, effter ojäfaktige witnens utsagor, sig sträcka. Och är en naturlig fölgd, at sedan Hans Kongl. May:st Glorwyrdigst i åminnelse Konung Carl den XI:te lade Armsiö tilbaka till Wästerbotten, ägorne icke stadnat qware wid Ångermanland, hwarförutan samma Klubb, så af Chartor, som ojäfaktige witnen, för LandtRåmärke är ärkiänd.

7:o Armsiö ägo sträckning leder mig således upföre til Ångerbalen, then alle Chartor ärkiänna för gammalt Råmärke, siälfwa Situation bekräftar äfwen thet samma, och mer än många wittnen bestyrka det owedersägeligen; Och kunna de ibland dem, som äro ifrån Lappmarken, ej wara mera jäfaktige än de ifrån Ångermanland, i synnerhet Nordmaling och Agnäs Byn, hwilka såsom närmast Balen, kunde wänta mästa winsten om dess urgamla Råhäfd uphäfwes.

Åter till sidans början

Jag kan ock icke obemält lemna till styrka för detta BalbergzRå, at der funnits en stenrössja, med kohl och förrutnade Landtmätare stickor under, hwadan och tärstädes af H:r Lagman Qvist ordenteligit Rå blifwit lagt, utan at NordmalingzBoerne, som både afwetat Terminen, och i Socknestugan rådslagit om Fullmägtig, på något sätt siälfwe, eller igenom tilstädes warande Agnäs och Hwitwatns boer, theremot protesterat, eller, sedan the i flere år wetat rået therstädes wara lagt, sig i någor måtto deröfwer beswärat.

9:o Hwitberget anser jag med samma ögon, som lagen anser alla nyfundna Råer, utan tillräckelig styrka af andre bewis. Att de gamle ignorerat detta Råmärke, kan wäl ej wara under, effter det då, under namnet Mårdbärg, låg fördolt, men sedan örträskboernes swedjande uptäckt des hwita stenar, och börjat kalla det Hwitberg, har nu sedan twisten om Läneskillnaden yppats, och många blifwit storsynte, som hördt talas både om en hwit klippa och en hwitlid ej långt ifrån gamla gräntse linien; Och har Johan Ehrson i Armsiön, som så giärna will komma tillbaka under Ångermanland, härtil jordt det mästa, på hwilkens utsago de fläste wittnen ock fotat deras berättelse, hwilket alt, när det med rätta ögon skådas, tydeligen wisar huru litet alla witnen om Hwitbärget wäga, emot de månge om Ångerbalen. Gamla Namn Transporterade på nya märken kunna derföre ej röra mig; Hwitklinten och Hwitliden blifwa ändå qwar uti sin sträckning änskiönt jag tusende gånger kallade Mårdberget Hwitbärg. Klocksten lik en klocka, effter Landtmätaren Clausens Beskrifning, ligger qwar i gamla Läne sträckningen emellan Hummelholm och Mullsiö, fast Hwitsten på Biörnön, som är fyrkantig, fått ärfwa namnet effter honom.

10:o Jag får nu gå till twisten om Åsele Lappmark; men beklagar at jag ej wågar mig så djupt in i Konungens och Ständernes Enskilta Rättigheter, at jag tör lemna bifall till ett Lagligen tilförordnadt Läns afstympande, tå wår Instruction talar allenast om Skillnadens fastställande emellan the till hwart Län hörande Provincier. Och som Åsele Lappmarck, effter wåre Glorwyrdigste Konungars tilförordnande, alltid hördt under Wästerbottens Län, det äfwen i Instructionen för H:r Lagman Braemer, som gifwit anledning till denne Deputation, tydeligen utsättes ibland dess giöromål wid Läne grantseskillnaden (sic), at skillja Åsele Lappmark ifrån Ångermanland, hwilken är den endaste Lappmarken som stöter derintil; Kronan hade och ej behöft, at giöra så stora omkostningar och Landtmätare så stor möda att uppå bägge Länens praetensioner emellan Ångermanland och Åsele Lappmark, om meningen warit at de skulle förenas; Är och Åsele ej af Ångermanlänningar utan Wästerbottens Burkarlar aldraförst lagt under Sweriges Krono, hwilka och en god tid hade förläning theraf: äfwen som nybyggen ej eller kunna sägas wara af Ångermanlänningar allena bebodde, ty wi weta, och original bref wisa, at alle gamle nybyggen härkomma af de i Konung Carl den IX:s tid inkallade Finnar, till hwilka någre af Capitaine Långströms finnar, ja ock Lappar, sedan kommit, och war det länge, som få ångermanlänningar hade smak för nybyggen i Fjället, ehuru de sedermera förökat sig; men kunna dock derföre ej mera förwärfwa Ångermanland, sin födelseort, Åsele Lappmark, än finnarne förwärfwat Finland sådan rätt. Hwad de å Wästernorrländska sidan omnämde bruks och Sågwärks behov angår, lära wederbörande Höga Collegier ej utan Laga Syner, som ansedt hwart och ett Wärks nödige skogar, tildelt dem Privilegier: och anstår ej Deputation at tillägna sådane Wärk andre gräntsor, än de lagligen undfått, eller för them afwittra någon besparingz skog. nog at allmänningar funnits, och än finnas i siälfwa Ångermanland, dels emellan Medelpad, Jemteland och Ångermanland, der allmänningar af flere mil i bredden finnas och i längden sträcka sig ifrån hafwet ända upp i Fiällen, hwilka rikeligen kunna fournera flere Wärk än de som ser nu finnas anlagde, dels och emellan bägge Ångermanlands Contracter, äfwen ifrån hafwet till Lappmarken, hwarpå ännu ett enda Bruk allena, Gålsiö kallat, är anlagt, när likwäl flere Wärk af denne tract kunde hafwa sine nödtorfter, warande eljest Nybyggen ther och hwar på allmänningarne anlagde, och wisa sig ej på få ställen själfwa Byarne och Socknarne emellan; wore brist på skog, tilstäddes ej så många Nybyggen mitt i märgen på Landet. Underligast förefaller at Wästernorrländske Actor jemförer hela Ångermanlands brister med en enda Socken allenast i Wästerbotten, samt anförer dess skatt in pleno, lika som ther inga brister wore, hwilket dock jag och mine grannar, samt flere, måste ärfara Contrarium utaf; Dock wänte wj liten hjelp af Åsele skogar till hwilka Ångermanlänningarne således hafwa desto friare tillgång, som Hernösands Stad derstädes äger gemensam handel med Umeå Boerne, hwilka aldrig betjent sig af dess skogar, utan kunna, genom alle flåttbare älfwar utflyttas till Hernösands Stads och andre anlagde Wärks nytta.

Åter till sidans början

Hwad angår Konunga Brefwen, som lägga Åsele till Anundsiö, så är thet en fölgd theraf at Åsele, som till kyrkiorätten förut legat under Lycksele, för större beqwämlighet lades under Anundsiö, enligit Första Kongl. Brefwet af år 1648, hwilket dock ej mera förwandlar Lappmarkens Natur, än Bastuguträsk och flere Byar i Umeå Socken som, hwad kyrkiorätten angår, höra till Nordmaling, och kallas Nordmalingar, samt afkläda sig sin undergifwenhet under Westerbottens Landzhöfdingar och Umeå Socken tunga; Flere sådane exempel at förtiga.

Åsele Lappmarks läge mitt opp öfwer Ångermanland tillbringar detta land eljest ingen större rättighet dertill än till de länder som efter samma Linia ligga Wäster Kiölen eller fiällen. Förklarande sig H:r Probsten Sund för öfrigit ense med hwad H:r Capitain och Professorn Meldercreutz, rörande såwäl Läneskillnaden, som sträckningen emellan Ångermanland och Lappmarken, uti dess ingifne votum anfördt; Dock med krafftigaste förbehåll, at de afstådde måsaheder lika hädaneffter som hitintils, stå Lapparne till Renbete öpne, utan at Bönder, Nybyggare eller eho det wara må, bör stänga dem derifrån, hälst hwarken egne eller Norska Renmager annars hafwa tillräckeligit Renbete, hwarför utan Afhandlingen med Danmarck jämwäl skulle stötas för hufwudet.

Herr Kyrkioherden Widgren förklarade sig i alt öfrigit ense med hwad H:r Fendricken Löfwenberg i dess memorial anfördt, undantagande hwad angår sträckningen ifrån Swalpsiöhällan [sic] till Wargdiksten, derifrån til Fäbode edet [Fäbodforsedet] effter högsta åbacken till Getryggen wid grafwa bäcks mynnet i Hörne älf, och så widare i rät Linia till gamla märket på Råberget, samt änteligen till Killinghollmen i Pengsiön, alt effter Wästerbottniska Praetentions Chartan, ifrån hwilka märken han desto mindre trodde sig kunna gå, som de samme, utom det de med flere wittnen skola wara bestyrkte, blifwit af Deputationen för sämje Byeskillnader antagne, samt med Dom gillade och stadfäste.

Åter till sidans början

Af Höglofl:e Ridderskapet och Adelen Förente sig H:r Lieutenanten Toll och H:r vice Häradshöfdingen Theet aldeles med H:r Fendricken Löfwenbergs afgifne yttrande: men H:r Capitainen och Professorn MelderCreutz förblef wid dess åfwan intagne votum; Äfwensom Ordföranden H:r Capitaine Lagerbom sig ock thet samma åberopade, tilläggande allenast följande skrifteligen:

Utom hwad jag redan inför Deputationen anfördt, til befordran och fastställande af den praetension å Wästerbottens sidan giord blifwit, så wäl till skillnad bägge Länen Wästerbotten och Wästernorrland emellan, ifrån Krono skiäret Snödan wid hafwet, i rätt Linia till Ängerån, och sedan alt effter de Rå puncter som af H:r Capitain MelderCreutz blifwit anmärkte, och med Laglige skäl bestyrkte, till Ångerbalen, som äfwen ifrån berörde Ångerbal till Kullmyrkullen, widare till Smuluberget och så fram till Tåsiöqvislan, alt på lika sätt, som bemälte H:r Capitain widlyftigt och tydeligen utredt, hwarutinnan jag med lika skäl, och effter den öfwertygelse jag äger, at all billighet såwäl till Landets som Lappmarkens nödwändiga behof blifwit observerad, till alla delar instämdt; Så har jag likwäl funnit mig föranlåten, at wid någre af Wästernorrlands län upgifne och påstådde Läneskillnadsmärken giöra följande anmärkningar: 1:o Den upgifne Läneskillnadspunct, Klock eller Hwitsten kallad nedre wid Siökanten på Biörnön ungefärligen 50 al:r från wattubrynet, kan effter alt utseende, aldrig wara, eller af forno kunnat hållas för något Råmärke, så wida samma sten wid hög flod till större delen står under watten, hwilket, wid den af Deputatjon hållne syn nogsamt utröntes, icke eller kan samma sten sägas äga skapnad af en Klocka, som welat föregifwas, och någre witnen osäkert intygat, emedan dess Figur, enligit Landtmätaren Clausens Beskrifning deröfwer, är helt annorlunda. Hwad som mera giör denne sten til olagligit Råmärke, är witnens berättelse, och deribland Erik Matssons, som af sin gamle Fader hört sägas, at denne Klock eller Hwitsten warit hållen för Rå, ehuru hwarken wittnet, eller Fadren hafft någon kundskap om hwarest berörde sten warit belägen, som af wittnesmålet närmare står att intaga; Hwarföre det samma så wida det ingen tilförlåtelighet med sig förer, aldrig kan anses för något wäl grundat skiäl till bestyrkande af samma stens Laggildhet. 2:o Wid RappängzRisRå, som äfwen för läneskillnadsmärke blifwit upgifwit, finner jag mig befogad giöra den anmärkning, at, emedan uti berörde RappängzRis, hwarest wid Synen upwists et stenkummel, som af Landtmätare för ett à 2:ne år sedan blifwit uprest, och derföre till någon del under besigtningen kullkastadt, ej annat märke kunnat upgifwas, utom berörde Stenkummel, än en bredewid belägen Sten, till storlek om 2:ne mans bördor, under hwilken, då den utur dess läge wältrades, synts liggande Färkst Biörklöf och någre Tallkottar; Ty finner jag mig therå ej kunna hafwa något afseende; utan intererar hwad jag inför Deputationen för ut mig yttradt, at detta märke och stenkummel, så wäl som alle andre, både wid Klock eller Hwitsten och Landswägen upreste, forderligast böra, effter Actoris å Wästerbottniska sidan giorde påstående, förstöras och kullkastas, på det någon willa och irring i framtiden däraf ei må förordsakas. I förmågo af föregående omröstningar, som jämfördes, och hwarutur hämtades, uti hwilka puncter de fläste Ledamöter woro ense, upstältes och i Actorernes, med fleres af Allmogen och deras Fullmägtiges öfwerwaro, afsades följande:

Åter till sidans början

Riksens Högloflige Ständes LandtRåskillnads Deputations emellan Wästernorrlands och Wästerbottens Höfdingedömen, Utslag, rörande en del af Råskillnads sträckningen berörde twenne Län emellan, samt huru med afgiörandet af den öfrige delen af Linien kommer at förfaras; Hwaröfwer Actores Publice å bägge Länens sidor hörde blifwit, och deras påståenden giordt; afsagt i Åsele Lappmark den 15 januari 1765.

Af hwad Actores Provincial Fiscalen Wälbetrodde Daniel Haegglund, å Wästernorrlands sidan samt Krono Befallningzman Wälbetrodde Zacharias Renhorn, å den Wästerbottniska, hwaremot annan anfördt, så ock af ingifne Chartor och Handlingar, med mera, har Landt Råskillnads Deputation, om förehafde Läne twist och ömse sides påstådda sträckningar, sig behörigen underrättadt giordt: Och aldenstund sträckningen, enligit Wästerbottniska praetensions Chartan, ifrån Swalpsiö (sic) Hällan [Skvalpsjöhällan] till Wargdiksten [Vardiksten], derifrån till Fäboedet [Fäbodforsedet] effter högsta Åbacken, till Getryggen wid Grafwabäcksmynnet [Gravabäcksmynnet] uti Hörne Älf, och så widare uti rätt Linia til gamla märket på Pärs- eller Råberget, samt änteligen till Killinghollmen [Killingholmen] i Pengsiön, med flere wittnen blifwit bestyrkt, samma sträckning, och puncter äfwen hos Deputationen den 19 Julii sidstledit år, äro af tillstötande Byar Hösiö och Pengsiö å Wästerbottniska, samt Mullsiö och Gräsmyre å Wäster Norrländska sidan upgifwne, såsom Byesämjoskilnadsmärcken them emellan, hwadan the ock, på bemälte Byeägares begäran, till effterrättelse för framtiden, tå med Dom gillade blefwo, likmätigt den af Riksens Högloflige Ständer för Deputationen utfärdade Instruction af År 1762: För den skull, och til förekommande tillika af de olägenheter, som med hwarjehanda tilfällen kunna hända dem, hwilka innehafwa jordägor i särskilde Län, pröfwar Deputationen, åfwan Högst bemälte Instruction enligit, för rättwist, at förenämde del af praetensions Linien, ifrån och med Swalpsiöhällan (sic) till och med Killingholmen i Pengsiön, för ständig Läne skillnad anse och härmedelst fastställa; och kommer den samma derföre lagligen at afrösas. Blifwande den öfriga delen af Linien, så nedan som ofwanföre berörde märken, tillika med hwad Deputationen särskilt utlåtit sig om sträckningen emellan Lappmarken och Bebodda Landet, i anseende till förekomne omständigheter, till Riksens Högloflige Ständers Eegit Höggunstiga ompröfwande hemstält.

Effter detta Utslags afkunnande, lemnades Actor å Wästernorrländska sidan Provincial Fiscalen Haegglund, på begäran, underättelse, at om, å berörde Län wägrar, något wore, föregående Deputationens Utslag rörande, at anmäla, bör sådant skie uti Riksens Höglofliga Ständers Län Urskillningz Deputation, innan denna Riksdag till ända löper. År och dag före skrefne.

På Riksens Ständers LandtRåSkillnads Deputations Wägnar:

D. Lagerbohm

Nils Ol. Sund

Laur. Löfwenberg

Erich Andersson

[I originalprotokollet i Riksarkivet följer härefter ett memorial av Meldercreutz, vilket sannolikt är detsamma som här finns med i löpande text.]

Åter till sidans början

Åter till förteckning över källdokument


Texten är en avskrift från akt X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325. Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer i boken Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark (Thalassa förlag 2007).

© Skogsfrun. Gudrun Norstedt, Byvägen 12, S-913 42 OBBOLA. 090-13 94 98. Aktuell mejladress: gn[snabel-a]skogsfrun[punkt]se